sömnlös

kan inte sova utan dig....

...

Jag önskar jag kunde säga att de är en fas vi går igenom
En storm vi måste orka rida ut
Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
Att allting kommer ordna sig till slut
Men hur säger man till nån att här tar vägen slut
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut

Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl
Om du ser mig i ögonen så säger dom
att vi kan bara vara dom vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farväl

ruta ett....

Så står man plötsligt här
Och letar efter nån som man kan hålla kär
Tillbaks på ruta ett


visste att det skulle bli så här, varför bröt jag inte tidigare?
Det är svårt att bryta men nu är det gjort, jag ångrar bara att jag inte gjorde det tidigare. Jag vet inte hur jag kommer känna första gången vi kommer ses efter det här.
Men det visar väl sig då..

Men du är en vän för livet!

kaos...

Kaos i hjärnan! fyfan...

ord som förklarar

"And I finally found that life goes on without you
And my world still turns when you're not around"

trode jag ja..
känner du på dig att jag börjat träffa någon annan? Du vände om från att vara kall till att vara världens mysigaste. Ångrade du dig? Vad hände?

Du trasslar till det i min hjärna, och du tar sönder mitt hjärta..
Varför har jag inte modet till att avsluta det här, och ta klivet ut och aldrig mer vända mig om.. Du har satt dina spår i mig, och du har fått mig hel igen. Dom finaste stunder kommer alltid finnas kvar, och jag kommer alltid minnas dig. Men just nu vill jag ta klivet ur och försöka glömma dig. Men varje gång jag är nära kommer du tillbaka och fyller mig med nya hopp, nya löften. Lika fort drar du mattan under mina fötter och jag faller igen.

Varför lyckas du alltid? När jag är med dig så blir jag som en liten flicka, Men så fort jag är ensam så hatar jag dig som pesten! Jag vet att jag kommer blir lämnad sårad, och du kommer inte alltid finnas där. Varför plågar jag mig själv, jag måste ta en riktig funderare om det verkligen är värt att må bra dom stunder jag är med dig, eller om jag ska ta beslutet att kliva ur. Jag visste inte att någon kunde få än att må så här, jag lovade mig själv och många andra att aldrig mer låta det glida mig ur händerna igen. Ser du inte hur jag spricker långsamt från insidan.

Jag har försökt förklara så många gånger..

Hjälp mig att hitta mig själv..
Du kommer aldrig att förstå.

....

Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vad jag ska tänka..
Jag vet inte ens hur jag ska må?
Faan, det du sa igår gjorde jävligt ont..
Jag trode på oss, och jag trode det fanns en liten snutt hopp.
Jag vet inte hur jag ska fixa det här.

"för stunden känner jag inte för ett seriöst förhållabnde, funkar inte i mitt liv, jobbar borta hela tin,och när jag är hemma vill hinna med allt jag missat. inte så att jag inte gillar dig men klarar inte av ett seriöst förhållande"

VAFAN!! är allt jag kan säga...
jag trodde verkligen.. dum som man är...

fandå....

Jag känner mig så otroligt lurad, jag trode att vi kanske hade något? Men tydligen inte, har jag vart så otroligt blind att jag inte fattat att det kommer inte bli mer än så här. Bara för att du trivs så jävla äckligt bra med ditt liv så vill du inte släppa in någon. Fan jag ångrar att jag träffade dig..

Du vet hur jag känner för dig, och nu är det upp till dig.
Jag kommer inte höra av mig mer, det är din tur!
Det är din tur att visa att du bryr dig, och det är min tur att vara den känslokalla jäveln. Det är NU jag kommer få veta om du är värd att vänta på.