myror under huden!

En hel dag har gått och jag fattar nog inte riktigt än, men jag intalar mig själv hela tiden att det här var det bästa! det är hårt men jag har mina nära och kära som finns för mig. Det är inte lätt men jag försöker iaf. Nätterna är det jobbigast det är då tankarna kommer och man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. myrorna kryper under huden och det känns som man drömmer. Det var jag som valde det här men det betyder inte att jag inte mår dåligt, för det gör jag.

ett svårt beslut

Idag tog jag det svåraste beslutet i hela mitt liv, jag valde att gå en annan väg.
Jag valde att bryta med min bästa vän i hela världen, jag valde att vi skulle gå två skilda vägar.
det var inte lätt och det gör ont i hjärtat men jag tror att det var det bästa jag kunde göra just nu.

Allt kan förändras på en sekund, nu står jag ensam och ser hur min vän går åt ett annat håll. En väg jag inte kommer gå.

På en sekund så är jag fri, fast endå så känner jag mig mer fångad än någonsin, men en sak är säker. jag kommer aldrig sluta älska dig!

trygghet

jag känner mig så vilsen, så rädd och så liten.
jag önskar mamma kunde vara här och torka mina tårar, och säga dom där kloka orden som får en att lee för en stund. Men just nu är hon så jäkla långt bort. Det känns som att jag måste klara av allt själv men vet inte om jag klara det.. jag saknar trygghet.

....

Ibland så faller världen och jag med den.

tankar

så tomt så jävla tomt, det är kämpigt men jag vet att jag behöver det här. Det kommer ta mycket kraft, jag försöker intala mig själv att fortfarande ha kul. Men det känns så fel för jag vet hur ledsen han är, men jag kan inte bara sitta hemma och tycka synd om mig själv för det är jag som har satt mig i det här och då måste jag lösa det också. Jag vet inte varför jag är som jag är.

Tankarna flyger som små moln i huvudet och jag kan inte sortera dom riktigt..

paus

Livet suger ganska stenhårt just nu....
jag vet inte vad jag vill göra, känner inga känslor och vet inte vad jag vill eller vad jag tycker just nu..

just nu så har jag och daniel tagit en paus och han har åkt hem till sin mamma och ska vara där några dagar så jag får tänka lite. Jag vet inte när han ska komma tillbaka. Men just nu känns det som att jag måste få tid att tänka för mig själv.

Självklart har det inte varit lätt, många tårar har kommit. Men jag känner att det här är det enda rätta just nu.

Den här veckan är sista veckan jag jobbar och det ska bli så skönt, men endå så kommer dom oende alltid ha en plats i mitt hjärta! och all personal! herregud vad jag har haft kul!