jag känner mig så vilsen, så rädd och så liten.
jag önskar mamma kunde vara här och torka mina tårar, och säga dom där kloka orden som får en att lee för en stund. Men just nu är hon så jäkla långt bort. Det känns som att jag måste klara av allt själv men vet inte om jag klara det.. jag saknar trygghet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar