julen med stormsteg och panik.

julen närmar sig med stormsteg och den glädje som ska finnas i mitt bröst har ersatts med panik. jag känner inge lyckorus, för några år sedan älskade jag när mamma och mina systrar fikade och donade med maten långt in på småtimmarna, hur man själv låg i mammas säng och hörde dom skratta och man fylldes med ro och kunde somna.

jag är en person som inte kan låta bli och tänka på dom stackarna som inte har någon under denna högtid utan sitter ensamma, jag skulle vilja samla alla dom och sätta dom uder ett tak och låta dom fira jul tillsammans.

Det finns en låt som jag tycker om en bit av låten går så här: "en sång för alla dom som inte har nån att dela sin glädje och sorg med" och jag är så glad att jag har min familj och mina andra nära. I år kommer julen inte kännas som förr då det har hänt lite saker man kunde önska att det inte skulle. Ni nära mig vet vad jag menar, det kommer bli svårt att se på er utan att känna tårarna bränna under ögonlocken och veta att ni helst av allt skulle vilja slippa den här julen. Ni som jag menar, jag önskar jag kunde fixa allt och spola tillbaka och rädda det som blev hänt. men vad som än har hänt så älskar jag er båda och jag kommer finnas här för er om ni vill prata eller något. ni behöver andas just nu och jag låter er göra det, men jag vet den dagen när den kommer och jag måste möta era ögon kommer det komma tårar från mig, för ni var ju menade att vara ni.

om några timmar är det skola och jag känner ingen lust egentligen, under lovet ska jag plugga upp det jag har missat och ta igen lite och kanske ligga före alla andra när vi kommer tillbaka. tänk att skolan kan göra så man får en sådan ångest och helst av allt skulle vilja ligga under täcket och bara sova. Mina vänner i skolan måste vara dom underbaraste, men hur i all världen berättar man för dom hur man mår och det ligger till utan att få det att låta fel?

nu ska jag krypa ner brevid Daniel och bara få känna mig trygg.