Vad sjutton ska man göra med alla jävla tankar som snurrar runt i huvudet? När ångesten knackar på och man nästan hade glömt hur det var, snabbt väcks alla minnen till liv. När ingen ser och när ingen hör så känner jag hur jag drabbas av panik, panik över att komma ihåg. Någon drar bort mattan under mina fötter och jag faller, men jag försöker också komma ihåg att resa mig. Kanske inte idag men snart.
"These wounds won't seem to heal, this pain is just too real
There's just too much that time cannot erase"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar